Oktoberkv\u00e4llen \u00e4r m\u00f6rk och jag tar ensam tunnelbanan ut till Fryshuset i Stockholm f\u00f6r att m\u00f6ta upp Jimmy, en helsk\u00f6n kille som best\u00e4mt sig f\u00f6r att bjuda mig p\u00e5 en hel kv\u00e4ll av black metal. Detta i f\u00f6rhoppning om att l\u00e4ra mig uppskatta en genre jag en g\u00e5ng gillat – men som jag sedan l\u00e4nge lagt p\u00e5 hyllan. P\u00e5 v\u00e4g mot Fryshuset kan jag emellertid inte l\u00e5ta bli att k\u00e4nna b\u00e5de f\u00f6rv\u00e4ntan blandat med en sorts bortgl\u00f6md nostalgi f\u00f6r vad som komma skall\u2026<\/p>\n
Fryshuset \u00e4r redan packat n\u00e4r vi kommer, precis i tid f\u00f6r australienska Destr\u00f6yer 666 som redan intagit scenen och b\u00f6rjat sl\u00e5 sina f\u00f6rsta tunga riff. Lokalen \u00e4r s\u00e5 pass proppad av folk att det blir en riktig brottningsmatch att ens ens kunna tr\u00e4nga sig fram till den bakre delen av publiken, men emellertid sl\u00e5r st\u00e4mningen precis som riffen mig likt en skoningsl\u00f6s knytn\u00e4ve i magen. Varf\u00f6r l\u00e4mnade jag detta och var fan har jag varit de senaste \u00e5ren? Det h\u00e4r \u00e4r ju hur j\u00e4vla bra som helst!<\/p>\n
Likt en nyfr\u00e4lst, nyf\u00f6dd f\u00e5ne h\u00f6jer jag mitt \u00f6lglas och riktigt h\u00e4nger mig \u00e5t musiken. I takt med att jag, med en garvande Jimmy p\u00e5 sl\u00e4pt\u00e5g, tr\u00e4nger mig n\u00e4rmre scenen kan jag inte l\u00e5ta bli att fyllas av det adrenalin musiken ger mig. Flinande minns och nickar jag med i True Sons of Satan with Outro, och l\u00e5ter hj\u00e4rtat trumma med i samma takt som dubbeltrampet i I am the wargod fr\u00e5n plattan Phoenix Risning. Fy fan vad jag saknat detta. Hail Satain!<\/p>\n
Nyfr\u00e4lst finner jag mig i fronten n\u00e4r Watain intar scenen – redo att dr\u00e4nkas i grisblod och annat bandet \u00e4r k\u00e4nt att besudla publiken med. Jag \u00e4r uppstigen fr\u00e5n de d\u00f6da f\u00f6r att inta black-metal scenen och t\u00e4nker minsann inte l\u00e4mna spelningen obefl\u00e4ckad. Det \u00e4r min f\u00f6rsta g\u00e5ng att bevittna Watain live och d\u00e4rf\u00f6r h\u00e4nf\u00f6r kanske de brinnande eldgafflarna, sminket och den altarliknande rekvisitan mig mer \u00e4n andra, men h\u00e4nf\u00f6rda p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt \u00e4r vi \u00e4nd\u00e5 alla. <\/p>\n
Watain fascinerar eftersom de personifierar det estetiska inom Satanism och sj\u00e4lv kan jag inte l\u00e5ta bli att trollbindas av det dj\u00e4vulska i bandets framtoning. R\u00f6ken fr\u00e5n napalmen v\u00e4rmer likt helvetets eldar d\u00e5 bandet fortskrider sin show som \u00e4r s\u00e5 dj\u00e4vulskt bra att det v\u00e4rker i mig. Heder \u00e5t bandet som orkar fortskrida giget utan paus i n\u00e4rmare 1\u00bd timme trotts r\u00f6ken och hettan fr\u00e5n den evigt brinnande napalmen. Sj\u00e4lv tar jag mig en beh\u00f6vlig paus f\u00f6r att byta napalm\u00e5ngorna mot lite nikotin. V\u00e4l ute i natten finner jag sj\u00e4lvaste L-G fr\u00e5n Entombed som \u00e4r d\u00e4r f\u00f6r att spana i v\u00e4nnerna eller konkurrenterna(?) Watain. V\u00e4nner f\u00f6rs\u00e4krar emellertid mig L-G bandet vara snarare \u00e4n konkurrenter – trotts att han har sina synpunkter om framtr\u00e4dandet. \u201dDe spelar f\u00f6r snabbt, det ska jag s\u00e4ga till dem efter spelningen\u201d flinar L-G \u00e5syftandes Reaping Death som h\u00f6rs ut p\u00e5 g\u00e5rden. Emellertid ber\u00e4ttar han att banden brukar dela kritik med varandra d\u00e5 de h\u00e4ngt och turnerat tillsammans l\u00e4nge. <\/p>\n
V\u00e4l inne igen g\u00e5r giget mot sitt slut och besviket inser jag att det inte blir n\u00e5got grisblod att ta med sig p\u00e5 tunnelbanan hem. Trotts bristen p\u00e5 blod \u00e4r liveframtr\u00e4dandet n\u00e5got av det b\u00e4sta jag sett p\u00e5 l\u00e4nge. Stort tack till Jimmy som tog med mig f\u00f6r att p\u00e5minna en annan hur bra musik l\u00e5ter!<\/p>\n