Stilbildare, stors\u00e4ljare och lustigt nog, till och med inte s\u00e4llan n\u00e5got av kritikerfavoriter. Rushmedlemmarna Geddy Lee, Alex Lifeson och Neal Peart kan s\u00e4tta m\u00e5nga titlar p\u00e5 sina visitkort, och p\u00e5 Malm\u00f6 Arena visade bandet prov p\u00e5 en n\u00e4stan osannolik vitalitet trots att svindlande trettiosju \u00e5r har f\u00f6rflutit sedan den sj\u00e4lvbetitlade debuten sl\u00e4pptes. I och f\u00f6r sig borde man inte vara f\u00f6rv\u00e5nad, ryktet om deras professionalism hade onekligen f\u00f6reg\u00e5tt dem innan jag nu slutligen fick chansen att bilda mig en egen uppfattning. Trions samspel under den n\u00e4stan tre timmar l\u00e5nga spelningen var knivskarpt, och spelgl\u00e4djen fanns d\u00e4r onekligen bara man bem\u00f6dade sig med att se bortom all teknisk perfektionism.<\/p>\n
Det finns liksom trots allt en uppenbar lekfullhet i det Rush g\u00f6r. Jag vet f\u00f6rvisso inte om det alltid varit s\u00e5h\u00e4r, men i dagens l\u00e4ge med \u00e5lderns och den l\u00e5nga meritlistans r\u00e4tt har de \u00e5ldrande herrarna s\u00e4kert insett att de inte har s\u00e5 mycket mer att bevisa. F\u00f6r f\u00f6rm\u00e5gan \u00e4r som bekant cemenerad sedan decennier tillbaka. Samtidigt g\u00f6r s\u00e4kert vetskapen om att allt sitter som sm\u00e4ck bara fokuseringen \u00e4r p\u00e5 sin sedvanligt h\u00f6ga niv\u00e5 sitt till f\u00f6r att skapa ett visst m\u00e5tt av kontrollerat avslappnad attityd.<\/p>\n
Samtidigt \u00e4r proggressiv rock onekligen n\u00e5got av ett kapitel f\u00f6r sig sj\u00e4lv. Efter tjugosju l\u00e5tar ur Rush digra s\u00e5ngkatalog och ett \u00e5ttaminuters trumsolo k\u00e4nde man sig inte s\u00e5 lite m\u00e4tt. Ljudbildens f\u00e4rg- och h\u00e4ndelserikedom i varenda s\u00e5ng var enorm. En kaskad av toner kastades oavbrutet mot publiken i en strid fullmatad str\u00f6m n\u00e4stan fr\u00e5n f\u00f6rsta till sista numret. M\u00e4ktigheten i det hela var p\u00e5fallande, och n\u00e4rmast \u00f6verv\u00e4ldigande.<\/p>\n
Men det var naturligtvis genommusikaliskt, och Rush ter sig l\u00e5ngt ifr\u00e5n som det sv\u00e5raste bandet i progglandet. D\u00e4r s\u00e5dana som Dream Theater och Porcupine Tree \u2013 f\u00f6r att nu n\u00e4mna tv\u00e5 t\u00e4mligen tv\u00e5 popul\u00e4ra exempel i genren – g\u00e5r hela v\u00e4gen med l\u00e5\u00e5\u00e5\u00e5\u00e5nga komplexa stycken och tillh\u00f6rande \u00e4ndl\u00f6sa solon g\u00f6r Rush kortare koncentrat d\u00e4r alla ingredienserna, inklusive takt- och stilbyten pressas in p\u00e5 fyra fem minuter ist\u00e4llet utan att l\u00e5tarna blir s\u00e5 sn\u00e5riga att den initiala s\u00e5ngtr\u00e5den tappas bort p\u00e5 v\u00e4gen.<\/p>\n
F\u00f6r tydligen hyser trion tack och lov ingen direkt f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r (\u00f6ver)l\u00e5nga l\u00e5tar. Det slutade man mer eller mindre med redan efter hitalbumet Moving Pictures f\u00f6r trettio \u00e5r sedan. Vilket inte alls os\u00f6kt f\u00f6r oss in p\u00e5 att kanadensarna faktiskt framf\u00f6rde hela n\u00e4mnda album fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut p\u00e5 Malm\u00f6 Arena. En god id\u00e9 om ni fr\u00e5gar mig. N\u00e5gra av kv\u00e4llens starkaste nummer hade h\u00e4mtats d\u00e4rifr\u00e5n, inklusive klassikern Tom Sawyer och Limelight. Dessa alster och s\u00e5dant som nya metalriffiga BU2B, och The Spirit Of Radio – en m\u00e4rklig, men lyckad hybrid av progg, AOR och reggae – tillh\u00f6rde utan tvekan de personliga favoriterna denna kv\u00e4ll.<\/p>\n
Vad mer finns att till\u00e4gga? Jo, sj\u00e4lvklart att s\u00e5ngaren Geddy Lees r\u00f6st opererade p\u00e5 lika h\u00f6g niv\u00e5 som vanligt. P\u00e5 gott och ont, f\u00e5r man v\u00e4l s\u00e4ga. Ibland orkade den inte riktigt med. Fast det gjorde som sagt bandet som helhet. Det h\u00e4r var en b\u00e5de snygg och musikaliskt briljant tillst\u00e4llning med inte s\u00e4llan suggestiva drag. Bandet trollband, helt enkelt. \u00c5tminstone f\u00f6r det mesta. Mina farh\u00e5gor om akademiska teknikvibbar kom n\u00e4stan helt p\u00e5 skam, vilket jag v\u00e4l f\u00e5r erk\u00e4nna kom som n\u00e5got av en glad \u00f6verrsking.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Stilbildare, stors\u00e4ljare och lustigt nog, till och med inte s\u00e4llan n\u00e5got av kritikerfavoriter. Rushmedlemmarna Geddy Lee, Alex Lifeson och Neal Peart kan s\u00e4tta m\u00e5nga titlar p\u00e5 sina visitkort, och p\u00e5 Malm\u00f6 Arena visade bandet prov p\u00e5 en n\u00e4stan osannolik vitalitet trots att svindlande trettiosju \u00e5r har f\u00f6rflutit sedan den sj\u00e4lvbetitlade debuten sl\u00e4pptes. I och f\u00f6r […]<\/p>\n","protected":false},"author":364,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-918","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-concert_reviews"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.livestagemusic.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/918","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.livestagemusic.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.livestagemusic.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.livestagemusic.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/364"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.livestagemusic.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=918"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.livestagemusic.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/918\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.livestagemusic.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=918"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.livestagemusic.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=918"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.livestagemusic.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=918"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}