Att det egentligen inte behövs någon uppföljare till Alice Coopers bästa skiva är inget som behöver diskuteras. Såna här skivor lever sällan upp till sina föregångare, särskilt inte när det har gått 36 år sedan första skivan släpptes. Men nu är det som det är, och man får försöka se bakom titeln och framför allt…
Peter Tägtgrens känsla för att kombinera industriell metal med poppiga melodier går inte att ta miste på. ”The great pretender” är ett av många exempel på den här skivan. Den omedelbara hiten står ut som det bästa spåret på en skiva som är bra, men inte bjuder på några överraskningar. Sedan ”Nothing Remains The Same”…
Nej, det är inte en liveskiva, som titeln verkar skvallra om. Det är däremot en samling covers som bandet har framfört under sina konserter. Här hyllar man gamla rockhjältar som Chuck Berry, The Runaways och förstås The Beatles. Att bandet gör originalen rättvisa är inget att tveka på. Nicke Andersson har rockhjärtat på rätt ställe…