Det blev av till slut efter mycket osäkerhet, Masters Of Rock Festivalen 2012. Anledningen till att det var så osäkert om det skulle bli av var pga att jag drog på mig hög feber sista dagen på Roskilde och låg sjuk några dagar efter det. Så att ta tåg som jag hade tänkt var bara att glömma. Då skule jag inte
hinna dit förrän festivalen nästan var slut. Det fick bli Ryan Air från Malmö till Wroclaw i Polen istället och sedan tåg därifrån till Tjeckien där festivalen var. Missade tyvärr hela första dagen eftersom det tog sin tid från flygplatsen i Wroclaw...
Category Gig/Festival Reviews
There are loads of festivals happening in Romania right now – OST Fest, Rock the City, Peninsula, Summer Well, Artmania – but B’estfest has had the best possible evolution over the years. When it started, in 2007, it was one of the largest events of this sort – not only in Romania, but also in Eastern Europe. But during its first editions it took place in the middle of Bucharest, among the buildings and concrete of a busy, hot, industrialized city. As incredible as the line-up was, nobody really saw it as a real festival, because every night people went to their homes, or to hotel or hostel rooms, not to a nice camping ground.
Last year, thought, B’estfest became something totally different...
Read MoreBeing organised quite close to the city center and populated areas in Helsinki, Tuska festival has a different curfew than any other I’ve seen. Friday and Saturday the ’noise’ has to end at ten PM and Sunday at nine, making it possible for everyone to get their rest and have the chance to go home at decent times for the next working week. Thus, Sunday only leaves room for three bands on the main stage. The first of them was a Finnish act I’ve known for a long time now and I always wished I’d see live- Apocalyptica. Everyone was telling me how cool they are live, but nobody actually managed to explain how cool they really are. There’s one drummer on stage surrounded by three guys playing cellos… Way atypical for any metal concert...
Read MoreNot the easiest of mornings in the Finnish capital, yet I managed to make it by 13:30 to the festival grounds to watch the performance of the Finnish hard/heavy rock (former death metal) band Amoral, as I was going to have an interview later on that day and it would have made my life easier if I got to ’know’ them a bit by watching them perform. I liked the show. You could see that the band had just returned from touring on other continents as they had a good energy and would always make the scene look crowded. They warmed us even more by the intensive use of pyro effects and all in all made a good impression for such a young band...
Read MoreMy second year at the Finnish Tuska metal festival and it strongly reinforced the fact that I should join this festival rather often as it simply is an awesome experience. From the moment you go to pick up your wristbands until you say the final goodbye to the festival grounds, it all happens with so much politeness and friendliness that it feels out of this world. It was quite surreal that most of the guards around the area would smile at you. And even more, they would stand close to the moshpits area and help people stand up in case of small accidents. I only saw one dude being a bit forcefully carried away from the crowd, given some intense instructions and then all ended with laughter. No wonder that makes the crowd relaxed as well.
Some other positive aspects include the size of the f...
Read MoreRegnet hinner precis avta innan Graveyard kliver på scenen och inleder med Blue Soul. Det är en blandad skara som har samlats, allt från medelåders män med borttynade hårfästen till svartsminkande ungdomar med Bring me the horizon-tishor har kommit till Munken för att se Göteborgsbandet. Det som tilltalar mig är enkelheten, de behöver ingen överdådig ljusshow och ingen pyroteknik. Det är musiken som står i centrum, mer än så behövs inte.
Graveyard fyller speltiden på strax över en timme med material jämt fördelat från de två skivorna de har hunnit släppa. En uppföljare till Hisingen Blues är på gång och ett smakprov hade inte varit dumt. Annars finns det inte mycket att klaga på, efter att ha sett bandet fyra gånger verkar det som att de inte kan ha en dålig dag...
Read MoreFör alla som hört Witch Mountain kan jag ju meddela att Acid King påminner mycket om bandet, kanske för att båda har kvinnliga front(män) eller för att båda lirar lika dov doom. Bra är det iaf. Jag gillar Acid King, inte bara för soundet utan även för att de har en kvinna som vokalist – det ger en annan känsla till musiken, vilket är något jag varmt välkomnar till genren. Det behövs mer moder jord och mindre tjuriga krigare i tatueringar inom stoner scenen, enligt mitt tycke.
Känner mig nästan inspirerad till att dra femme snacket över kanten, och föreslå att döpa om bandet till Acid Queen. Lori är absolut min acid queen och egentligen hela bandet på både gitarr och sång, så varför inte?
Nåväl, spelningen är tung som fan och snubblar titt som tätt över mot do...
Read MoreGamle Skid Row frontmannen Sebbe bjuder på skön allsång med hits från forna tider; som I remember you och Here I am i mysig solnedgång. Kvinnorna i frontleden svimmar i extas och Sebastian njuter nog i fulla drag av att återigen få uppleva storhet med solen glimmande som guld i den ännu tjocka, långa manen. Men visst, jag måste ge honom cred, inte bara är han fortfarande ganska het – han har behållit rösten och ligger med lätthet på samma nivå som Miljenko Matijevic i Stealheart med klockrena toner och perfekt rasp. Samspelet mellan Sebbe och resten av bandet är även tajt, kul att se och för mig rent nostalgiskt att återigen få uppleva vibbarna från 80’talet och Kalifornien som jag i min tonår ofta drömde om...
Read MoreNew Jersey bandet The Atomic Bitchwax har intagit scenen och lyckas charma såväl som inbitna stonerfans som nya metalheads. Valley tältet är fullsatt och bandet lirar på en lagom intim scen. Med både nytt och gammalt ger de publiken en svettigt bra upplevelse även om några nybörjare crowdsurfar och headbangar gärnet. Uppför er! Har jag bara att säga (Så snabba är det inte …) TAB är ändock verkligen trallvänliga – och att Soundgarden är en uppenbart stor inspiration får jag även bekräftat av gitarristen Finn senare den kvällen, Men i helhet; bra gig – inget livsomvändande men allt men kan förvänta sig från ett bra stonerband. Schysst! Och underkläderna som slängdes upp på scenen var väl även charmigt antar jag!
Read MoreAllright, mina näsborrar vibrerar.
För att inte tala om min bröstkorg, fötter, tänder, händer…
Att detta är stort är det ingen som behöver tala om för mig. Jag befinner mig just nu i ett inferno av ack så skönt oljud och den mest aggressiva bas någonsin erfarit. SunO))) har klivit upp på scenen i ett av svett -klibbigt och totalt nedrökt Valley tält. Röken från olagligheter såväl som discogas är avtrubbande och på marken ligger folk i gyttjan. Utslagna. Stenade med huvudet mellan knäna, i fosterställning eller helt enkelt stående med slutna / för att inte tala om vidöppna ( intetseende ) – ögon. Detta är helt klart det mest underliga giget jag upplevt. Men så visste jag ju vad jag hade att förvänta mig. Typ...