Saxon har en otroligt hög lägsta nivå och denna kväll ville Saxon inte vara sämre än bra, riktigt bra vill säga, utan körde på för fulla muggar och levererade hits efter hits med mycket inlevelse. Efter nästan två timmars dunder och brak kände man sig överkörd efter att fått höra hits från större delen av deras karriär. Tisdagskvällen på KB var som en fredag! Lokalen var fullsmockad och folk drack som om det vore helg.
60-åringen Biff Byford (sång) är ett energiknippe i sällan skådat slag. Han är en imponerande herre som fört Saxon framåt år efter år. Han headbangar smått och hoppade så mycket att energin smittade av sig till publiken. Vi blev bombarderade av stentunga och snabba röjarlåtar som Heavy Metal Thunder, Motorcycle Man, To Hell And Back Again och givetvis Witchfinder General.
Rock The Nations har inte levererats på ett bra tag men är åter igen tillbaka i setlisten och det uppskattades. Fantastisk melodi och de inledande trummorna får alla gråsuggor att fly från sina stenar! Publikens knutna nävar höjs mot skyn och energin känns i magen. Tyvärr så spelades Rock The Nations sönder då plötsligt ett trumsolo kommer och bryter av låten halvvägs in i låten! Nigels trumsolo var mediokert men blev senare under kvällen (under extranummerna) fulltsändigt överkört i trisstess av Nibbs bassolo. Ett fullständigt haveri och löjligt oinspirerat bassolo. Vad tänkte Nibbs på där? Visserligen förtjänar Biffen några pauser men en så bra musiker som Nibbs borde kunna göra något intressant visuellt eller åtminstone göra så det lyssningsbart!
Lyckligtvis var det bara de här två solona som är minuspoäng. Biffens röst var kalas och batteristen Nigel Glockler goes frenzy på trumpallen och var lika fartglad som alltid. Tuffasst ikväll var Witchfinder General. Biffen råkade slänga micken rätt mot publiken i sin iver då han skulle dra igång låten. Trummorna krossade och basen tuggade sig igenom ett hav av taggtråd. Ljudet var riktigt bra och svetten rann. Makalöst att se dessa herrar hålla såhär högt tempo. De visar verkligen att äldst är bäst och de yngre banden inte har någon chans att mäta sig mot Saxon när de röjer på den här nivån!
Ny skiva i bagaget och titelspåret Call To Arms är en välförtjänst paus från motorvägen. Call To Arms visar att Saxon fortfarande kan skriva intressanta texter och melodier.
Avslutande Princess Of The Night är skrämmande bra. Taket lyfter på KB och de körde några extra refränger bara för att låta publiken få sin Saxon-överdos.
Det var mycket snack om publiken och om SwedenRock, om att de ville återvända dit redan nästa år och att de var överväldigade över att få spela på olika ställen i Sverige. Att de har en stor fanbase här är ingen hemlighet.
Hammer of the Gods
Heavy Metal Thunder
When Doomsday Comes (Hybrid Theory)
Never Surrender
Chasing the Bullet
Motorcycle Man
Back in ’79
Solid Ball of Rock
To Hell and Back Again
I’ve Got to Rock (To Stay Alive)
Call to Arms
Rock the Nations / Trumsolo
Witchfinder General
Broken Heroes
Power and the Glory
Denim and Leather
Wheels of Steel
Crusader
747 (Strangers in the Night)
Bas Solo
Strong Arm of the Law
Princess of the Night
