A festival that started back in 1999 with just a handful of bands and grew up to need 6 stages in 2010 where hundred of bands perform. And let’s not forget the Øyanatt every day after the festival and klubdaggen the day before, during which tons of other artists perform in plenty of clubs and bars all over Oslo. The festival is more or less a city event now, no longer just an area with stages, music and crowd. The main action happens in the Middelalderen park in Oslo, a place that hosts the ruins of a church from around 1200 and a nice little lake, adding a special charm to the event. But the organisers try to take good care of the historical place, trying to convince the people not to sit on them or vandalise them...
Read MoreCategory Gig/Festival Reviews
This was the first edition of Vagos Open Air I had the pleasure to attend; after chatting with some friends that attended the past edition it was noticeable an evident increase in the number of audience this year, perhaps the cancellation of two other summer metalfests may have contributed in some way. Vagos Open Air is a relatively recent fest (located in a small town 90km south of Porto), being this their second edition which received aproximatedly 9500 people.
Day 01
We arrived just as the Portuguese thrashers Prayers of Sanity were starting to play, but there was only one queue for both accreditations and buying the tickets so we waited on the outside during their whole performance...
I knew little of Ulver’s recent compositions and albums since I didn’t quite dig the few songs heard from the album coming after the debut black metal album. And after that, I just didn’t get to hear anything, so I went to the concert with an increased dose of curiosity and interest, especially given the majestic location of the Opera scene. Which raised my expectations to a ’special’ concert at least. The fun began upon arrival at the place where you’d see the long haired tattooed metal heads who mainly gave up their black leather clothes or spikes and put up some more ’sophisticated’ clothes. Don’t imagine too fancy stuff now, sometimes it was probably just a black shirt instead of a printed tshirt, it was just fun to notice the attempts of not being extremely metal for some of them...
Read MoreÖland Roots är den lilla mysiga festivalen på södra Öland. Festivalen äger rum i Sandbergen, Stora Frö, och festivalområdet är en gammal folkpark, belägen i en talldunge endast ett stenkast från havet. För fjärde året i rad är festivalen slutsåld, men det finns inga planer på att göra festivalen större eftersom man vill bevara den mysiga känslan.
Till skillnad från många andra festivaler går det förhållandevis lugnt till på Öland Roots. Kanske är det den lilla ytan eller de blandade åldrarna som gör det, men mycket beror på stämningen på musiken, den gungande baktakten som sprider sig från scenerna, ut över området och tälten och ända ner till stranden. Området framför scenen är som ett stort hav av dansande människor när något av banden spelar...
Read MoreThis was the 8th edition and every year this festival grows more and more, this year the organization was expecting aproximately 25.000 people (which is the limited capacity), all the tickets sold out and the camping sites as well.
The Marés vivas Festival took place in the city of Gaia in a site called “Cabedelo” for the 3rd consecutive year (located on the other side of the Douro River) so it has a terrific view over the city of Porto. The place has a large number of facilities where you can buy beer, food, cigarettes, clothes, candies, etc. and it has two stages: one is for smaller concerts and after-parties, which leaves the main stage for the headliners.
Day 01
The night started with the beautiful and relaxing voice of Morcheeba; there was no delay at all but the place wasn’t ful...
Det dystra, mörka introt som ljuder över festivalområdet får en att för en stund glömma bort att det faktiskt är strålande solsken ute. Istället känns allting plötsligt svart.
Det är Triptykon, bandet mest känt som Celtic Frosts efterföljare med Tom G Warrior i spetsen, som idag får ersätta avhoppade Deicide. Utan en min intar de sina platser och kör igång med Celtic Frosts ”Procreation Of The Wicked”. För det är upplägget med Triptykon live, i alla fall såhär i början med endast ett album bakom sig, att kombinera gamla CF-klassiker med nytt material.
Tom har fått med sig tre fantastiska musiker, V.Santura, Vanja Slajh och Norman Lonhard...
Read MoreLite trögt tycker jag nog att det går i starten. Att kliva upp bakfull och sjunga på det sättet Andreas ”Whipslasher Bernadotte” Bergh gör kan inte vara bland det lättaste. Och det hörs tyvärr till en början. Han låter lite sådär, musiken är något otight och jag får känslan av en liten dos osäkerhet från scenen. Men som sagt, bara till en början.
För Deathstars är ju Deathstars. Med glimten i ögat och ett växande självförtroende blir det bara bättre och bättre. Snyggheten, attityden och de militäriska poserna är på plats, liksom Andreas förföriska mellansnack om till exempel att hälla blod i prinsessan Madeleines blonda hår innan ”Blood Stains Blondes” och lämpligheten för killarna att hålla i deras flickvänner när han vill ge dem ”Tounges”...
Read MoreHoppsparkarna når skyhögt när Raised Fist öser igång på Bandit Stage, jösses vilket drag. Hårt och aggressivt spelar de en salig blandning av det hårdaste i musikväg, som mixats ihop till någon slags form av hardcore. Den skrikiga sången är inget jag själv föredrar, men den passar musiken och sångaren Alexander ”Alle” ser ut att explodera av ilska när han spottar ur sig ord efter ord.
Medlemmarna i bandet är svettiga och taggade och förmedlar riktig norrländsk frustration, och jag tycker sången till trots att det här är riktigt bra.
En lika taggad publik röjer duktigt och moshpitsen avlöser varandra låt efter låt...
Read MoreUtan förväntan eller egentligen någon större avsikt att recensera dem, ställer jag mig för att se det 26 år gamla bandet Quireboys. Publiken är gles framför Monster Stage, men det räcker med tre sekunder in på konserten, sen står inga ben helt stilla.
Om jag får uttrycka mig såhär; Fan vilka härliga snubbar alltså. Det svänger från början till slut. Quireboys är ett gäng riktigt sköna lirare, svängig rock när det är som bäst. Det är glatt, avslappnat och genuint, här finns ingen påklistrad rockstar-attityd utan de är rätt upp och ner sig själva. Vokalisten Jonathan Gray står med sin raspiga röst för riktigt bra sång och musiken är framförd med stil och bravur.
Man blir verkligen på så gott humör, det går inte att inte ryckas med i musiken när man titt...
Read MoreAnvil
After very few minutes of rain falling from a clear sky, we packed our cameras to go and catch some shots at the opening concert, Anvil, which, surprisingly enough, managed to wake up quite some crowd. Or maybe they just got there on Saturday morning, so they didn’t have to wake up from a night in the camping. It felt like a normal continuity of Gary Moore’s performance form the previous night, since they came on stage with songs from their 30+ career and even made fun saying that their bassist, Glenn Gyorffy (aka G5) is still called ’the new guy’ even if he had been with the band for 14 years now.
Devil Driver
Really time to shake up your hangover and tiredness with the Californians and their melodic death metal...