Jag tycker nästan lite synd om The Darkness som fått utstå gliringar och halvspydiga kommentarer från andra band under festivalen. En bokning som det buats åt från flera håll och de flesta som samlats framför Monster stage verkar nyfiket skeptiska. Men de gör sitt absolut bästa enligt mig som aldrig sett dem tidigare eller lyssnat speciellt mycket på deras musik. Debutalbumet ”Permission to Land” från 2003 blev en monstersuccé som sålde fyra miljoner ex och flera låtar från den hamnade på Storbritanniens top-tio singellista. Jag betraktade då deras 1970-talsinfluerade glamrock som en kul grej och var övertygad om att de var ett one-hit wonderband vars lyckokast aldrig skulle upprepas...
Read MoreDet surrar förväntansfullt på festivalområdet flera timmar innan Mille Petrozza och Kreator ska äntra Bandit Stage på fredagskvällen. När man pratar tysk thrash menar man Kreator som sedan tidigt åttiotal varit tongivande i själva definitionen av genren. Och så, strax innan tio står de där. Jublet är starkt och varmt. Få band har hittills under festivalen fått ett sådant mottagande och när de öppnar med ”Mind on Fire” verkar de som att de är lika glada att se oss som vi dem. Petrozza ser fantastiskt taggad ut och Christian Giesler, bas, plirar förtjust ut över folkmassan. ”Pleasure to Kill” låter ohyggligt bra och Petrozza hetsar fram en gigantisk circle-pit som sätter både ordningsvakter och sjukvårdspersonal i arbete en stund...
Read MoreAura Noir öppnar med ”Black Thrash Attack” och anger ton och stämning för vad som komma ska. Numera har forne trummisen Agressor, Carl-Michel Eide, som för några år sedan skadades svårt i en fallolycka, greppat gitarren och spelar sittandes iförd skitcoola snutglasögon i skön symbios med Blasphemer och Apollyon på bas. Apollyon annonserar, ”vi är Aura Noir och vi är världens fulaste band” innan de smackar loss ”Gaping Grave Awaits”, Black Metal Jaw” och ”Iron Night/Torment Storm”. De gör det tokskickligt och är så samspelta som bara delar av den norska eliten kan vara. Aggressor gjorde tidigare i år under Infernofestivalen sitt första framträdande med Aura Noir efter olyckan och med honom på scen lyfter musiken till nya höjder...
Read MoreTill tonerna av hembygdshymnen ”Ack, Värmeland du sköna” tågar den här dödsplutononen in på Gasklockans scen och det är pampigt. Inledningsvis är ljudet ganska krattigt men det ordnar sig snabbt till ”Hollow Retribution” från snart tio år gamla ”Blood Rapture”. Jag blir så evinnerligt glad av att se och höra dödsveteraner på scen som med kängorna i myllan och utan krusiduller krigar fram den ena marschdängan efter den andra. Det finns en trygghet i extremt väl framgrowlade låtar som ”The Carnage Rages on” och ”Terrorize, Brutalize, Sodomize”. Det finns en helande harmoni i enormt stilsäkra ”The Dead Awaken” och lite finurligt långsamma ”Shrouded in Darkness” från senaste ”Opus Mortis VIII...
Read MoreKvällen är sen och jag kollar på Alice Cooper med stor förtjusning innan jag går in i den stekheta gasklockan där Marduk passande nog gör torsdagens sista spelning. De låter och beter sig som de veteraner de är utan att falla i rutin och slentrian. Det är som att stå framför ett team spurtande asfalterare och jag förförs av deras styrkedemonstrationer i bland andra ”Throne of Rats”, ”Burn my Coffin”, ”Phosphorus Reedemer” och ”Into Utter Madness”. Likt den babyloniske skapelsegud de lånat namn av har Marduk förmåga att kreera sitt eget universum i musik, hetta, rök och svett och trots att Daniel Rostén kallar oss ”jävla fittor” (så fantasilöst!) tycks de ändå nöjda med publikens respons...
Read MoreMonster Magnet gör en såsig inledning inför en tunnsådd publik i eftermiddagssolen på Getaways stora scen. Det lyfter dock en aning med gamla ”Tractor” från 1990 men mest står folk och nickar lite slött och det gör bandet också. ”Hallucination Bomb” och gubbiga ”Dig that Hole” från förra årets ”Mastermind” känns bara som en bekräftelse på att bandet ä är på fel plats eller i fel tid. Dave Wyndorf är synnerligen tråkig och vänder sin knubbiga lekamen bort från publiken så fort han inte har något vid mikrofonen att göra. Kontrasten till gitarristen och bassisten blir därmed irriterande tydlig. De försöker åtminstone skapa någon slags kontakt och röjer friskt i ”The Right Stuff” från ”Monolithic Baby”...
Read More”Symmetry in motion” is the second album from Swedish AOR band Elevener. Their first album, ”When kaleidoscopes collide” was released in 2008 and brought the band a lot of well deserved praise. For the first album, Elevener was really just a two piece, with Johan Bergquist covering vocals, keyboards and bass, and Anton Roos handling the drums and guitar work. This time round, Elevener is a proper band with three new members drafted in.
The album has a mix of ballads (”Dare to love” and ”For the time we share”), up-tempo songs (such as ”Never would I”), and classic AOR (for example ”Just as I thought”).
Symmetry in Motion is a good strong album with no weak tracks on it, but equally there are no songs that really stand out as being excellent either – what you have here is eleven good tra...
Read More”Between the devil and the deep blue sea” is the third album from US rockers Black Stone Cherry. Their brand of Southern rock has been growing rapidly in popularity since they released their debut album back in 2007, and 2011 see’s them touring the UK with Alter Bridge and playing the Hard Rock Hell festival in December.
The album kicks off with ”White trash millionaire”, a track which is Black Stone Cherry at their best.
”Such a shame” – the song title sums up my opinion on the song. You’ve got a song about death and suffering, but the song fails to deliver any emotion, and this lack of emotion just doesnt sit well with the lyrics.
”Blame it on the boom boom” is one of the best tracks on the album...
Read MoreWhile this duo may not sound immediately familiar, both have an excellent track record. Joseph Williams was the voice of Toto for several years in the 1980s and is now back in Toto as their current vocalist. As well as his time in Toto he has been a backing singer for Chicago and worked as a session vocalist, but where many non Toto fans will have heard his voice is in the Disney movie, The Lion King where he was the singing voice of the adult Simba. Peter Friestedt is a Swedish guitarist/songwriter who has worked with the likes of Chicago and Steve Lukathor as well as having released two critically acclaimed albums (LA project and LA project II).
With two talented members, Williams Friestedt sounds promising, but will it live up to expectations when you listen to it? The simple answer...
Read More”Darker days” is the third studio album from Stream of Passion. As the band is a female fronted symphonic metal band, it would be understandable if you guessed they orinigate from the Netherlands, and you’d be mostly right. Most of the band are Dutch, but singer Marcela Bovio is actually Mexican.
Marcela has a beautiful voice and this album once again allows her to demonstrate it.
”The Scarlet mark” features a great guitar solo, and the guitar generally is more prominent than in some of the other tracks.
”Spark” is a slower acoustic number with Marcela’s singing accompanied by piano and violin, and this serves as a nice change of pace partway through the album.
”Our Cause” and ”Darker days” are unusual in that they are both sung in a mixture of Spanish and English – its quite rare for a ...